Den lilla sjöjungfrun bok vs film

En av mina favorit Disney filmer och sagor är den lilla sjöjungfrun. Sagan och Disney filmen skiljer sig rätt så mycket ifrån varandra men ändå är grund berättelsen densamma.   ( nedan följer spoilers så om du inte läst sagan eller sett filmen , läs på egen risk)

Konstsagan som är skriven av H.C Andersen handlar om en sjöjungfru som drömmer om att en gång få besöka ytan för att få en själ och se vad som finns i människornas värld. Hon träffar en havshäxa som erbjuder henne ett bar ben i utbyte av hennes röst. Sjöjungfrun måste sjöjungfrun klippa av tungan för att få en brygd som gör henne till en människa. Sjöjungfrun förlorar då rösten permanent. Sedan är hon dricker brygden finns ingen återvändo. De första stegen på land är som att gå på krossat glas och hon måste vinna prinsens hjärta för att få en egen själ…

Jag börjar fundera på om det var som HC Andersen var ute efter när han skrev sagan. Sjöjungfrun var på ett sätt olycklig även om hade allt hon kunde önska sig under vattnet. Det låter också lite grann som hon kunde ha någon form av ”dödsångest” eller depression. Senare när sjöjungfrun får veta att prinsen inte älskar henne och då offrar hon sig själv för att han ska vara lycklig. Livet på land blir aldrig det som hon har drömt om och därför känner hon att hon kan ge upp det. Sedan är hon väldigt snäll. Alldeles för snäll och god för att döda prinsen bara för att han inte älskar henne.

Denna saga  skrevs på 1800 -talet och då skulle de flesta flickor gifta sig och bli ”hemmafruar” . Jag tror att sjöjungfrun var mer som en ”pojkflicka” som inte ville gifta sig egentligen och pappan undrade vad det skulle bli av sin yngsta dotter. Sedan var hon en prinsessa också och dom är ju ofta trolovade till andra prinsar även om de inte vill.

(Tipsar om en uppsats jag hittade om HC Andersen som handlar mer om den lilla sjöjungfrun där det var mycket om just dödsångest teorin. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:129324/FULLTEXT01.pdf)

Disney filmen  har ungefär samma handling men storyn är mycket lyckligare. Hon förlorar bara rösten och vinner faktiskt prinsens hjärta ( på bara tre dagar! ) och blir en människa sen med hjälp av sin pappas magiska treudd. Själva havshäxan är annorlunda. I filmen är hon en blandning mellan sjöjungfru och bläckfisk och försöker ta över världen medan havshäxan i sagan bara ”hjälper” sjöjungfrun att bli människa och sen försvinner. I filmen har djuren också större roller. Ariel är mer kompis med fiskarna och är utanför bland sina systrar. Blunder och Sebastian är hennes bästa vänner . (Ibland  Sebastian stjäl hela showen och jag tycker personligen att det kunde ha handlat mer om Ariel och Eric istället för scenen med kocken men men… )

Det jag gillar med Ariel är att hon var den första Disney prinsessan som faktiskt var aktiv. Jag menar dom innan henne var väldigt passiva. (Den lilla sjöjungfrun kom ut 1989)Hon räddar prinsen flera gånger – han räddar bara henne typ två gånger i slutet. Det är inte alls som Törnrosa som sover hela tiden , Snövit som bli kär i sin prins på en gång  och sen sover ,och Askungen som låter mössen göra allting åt henne! Jag tycker faktiskt Ariel är smart på sitt sätt. Även om hon inte är så där ”boksmart” utan mer en drömmare kommer hon ofta på saker att klara sig ur faror och är väldigt modig. Sedan är hon otroligt omtänksam. Sedan kan man kanske säga att hon är något naiv som går med havshäxan plan på en gång , men jag tycker samtidigt att jag kan känna mig igen i henne. Jag var också sådan vid hennes ålder. Var mer intresserad av att drömma mig bort  och skriva än att ”kolla in pojkar” . Jag blev  visligen kär men sen så var andra saker viktigare roligare och jag känner det än idag ibland. Den riktiga lilla sjöjungfrun blev ju olyckligt kär i prinsen istället och sådant kan man ofta känna igen. Jag tycker faktiskt de har fått till det där med depressionen i Ariel men istället i mildare form. Hon längtar bort och är aldrig riktigt lycklig under vattnet. Så hennes största motivation är ju egentligen att komma till en annan verklighet och inte bara för att få vara med mannen som nästan alla andra säger.

Det här är en typiskt Disney film eftersom de  vill ju försköna berättelser hela tiden och det tycker jag väldigt bra. För jag tror att barn kan bli väldigt ledsna när de får läsa såna hemska sagor.  Men det finns många andra varianter då sjöjungfrun faktiskt dör , blir till en slags ängel  osv så det de verkliga variation har filmatiseras. Jag tycker denna saga är en av finaste konstsagorna. Jag tycker det ger budskapet att man ska få drömma om det man vill men samtidgt kan vara nöjd med det som man har också. Fast Disney kan ju göra det hela för sockersött ibland och det men det är ju roligt det med. så själva Disney filmen får en 5 av 5 av mig och lika med den riktiga sagan